måndag 20 oktober 2014

O K T O B E R


Ingen brist på färg i slutet på oktober, min höstträdgård är en njutning ända tills kylan sätter in.

ÄNTLIGEN HÖST, ÄNTLIGEN ASTRAR! De oälskade astrarna är mer än välkomna hos mig, deras sena blomning i blåvioletta toner är en klockren biljett rakt in i mitt hjärta. När andra trädgårdar slocknar i oktober börjar de lysa i otaliga nyanser och kolonin går in i sitt finalnummer. Träden på berget runt mig brinner i kontrasterande guld och brons. Löven faller och det blir öppnare och ljusare, men samtidigt står solen allt lägre. Några enstaka växter har väntat ända tills nu för att få briljera och de värmer ens hjärta i de allt kallare dagarna.


Knopparna hos luktastern 'Barr's Pink' är minst lika vackra som de utslagna blomkorgarna.

 
Det infinner sig lätt en vemodig känsla  när man sitter de sista gångerna under det allt naknare vildvinet. Bland nepeta och violer har den torra alliumbollen dröjt sig kvar hela sommaren. En påminnelse om alla lökar som osynliga börjar vakna och skjuta nya rötter i den kalla jorden.



Min mission är att sprida budskapet om de förträffliga astrarnas högtidsstund. Dessa underskattade och oälskade varelser har en unika förmåga att hålla kvar sommarkänslan långt in på hösten.

Lycka är... så många färger man får plats med i rabatterna. Och några till.


Min lilla trädgård strålar av färg och drar blickarna till sig när andras har slocknat och ser mest bara bruna ut. Jag klipper ned de andra, utblommade perennerna och genast känns vintern långt borta.


Ett ögonblick, en av alla tusentals små händelser som gör trädgården så föränderlig. Jag tänker på buddhismen och funderingar kring ting, tid och närvaro. Man öppnar sina sinnen när man låter tiden gå och bara ÄR.


Jag vet inte ens namnet på de flesta för de är fådda eller bytta. De ljusblå får dessutom fröplantor som varierar i nyans.


De klippta granarna blickar mot den rodnande kvällshimlen, oberörda av årstiderna. Men just nu extra vackra under lönnens guldgula blad och mot fjärilsazaleans rosaröda höstfärg.


Jättetåteln var en lyckokast på sin nya plats längst bort mot det mörka berget. Passande sällskap får den snart av en nysatt höstsolros, 'Lemon Queen', som kommer att bli en imponerande kamrat, både i höjd och omfång.


Alla soliga dagar och flitiga kvällsvattningar har givit full utdelning, miskanthusgräset 'Malepartus' har aldrig varit så stort. Nedanför har en blekgul nunneört blommat hela sommaren och famnar stenen alltmer.


Vipporna glänser först i rödrosa, men bleknar efter ett par veckor mot silver för att sluta vetegula över vintern.

 
Vitt är spännade på hösten, av någon anledning förväntar man sig inte just den färgen nu. Blodax (höstsilverax) och pärlrönn ser exklusiva ut när inget annat vitt är kvar.


Ja, snövit aster finns förstås att ta upp färgtemat med och den står extra fint mot klarblå himmel.


Röda stjärnflockan 'Rubra' har återkommit med en sista .blomning. Den svala luften "konserverar" och de står nästan oförändrade i flera veckor. Allra sista doften som lämnar trädgården är blodaxets ljuvligt söta smultronlika som smyger runt i luften kring de höga spirorna.


En hiskelig karamellrosa historia vid namn 'Angela' dök upp. Det var en reaklematis som tappat sin etikett (borde den inte vara varningsmärkt??) Nåväl, jag har lärt mig... hm... acceptera den som ett lite exotiskt inslag bredvid, gräs, azalea och gulbladig buskar. Livet är ett äventyr.


Höstens final är närmast barock dramatik i jämförelse med den försiktiga våren. Guldgul glöd mot lysande blått över bronsröda lövmattor får mig att tänka på praktfulla 1600-talsrum klädda med gyllenläder.


Clematis viticella 'Beau Belle' har fortfarande några blommor kvar i början av månaden.
Blåregnets gyllene blad lyser härligt mot hösthimlen.


De stora träden som skuggat under sensommaren blir vackert gyllene och glesas raskt ut när löven faller.


Fjärilsazalean, Rhododendron vaseyi, har redan knoppar klara för nästa vår.
En studie i rött med 'Amorosa' på den röda stolen.


Blå funkiablad blir gula. En ensam höstanemon mot gillenians höstblad. Den sista liljan lyser orange.


 Även stjärnmagnolian har knoppar bland bladens höstfärg i rött guld.


Solen lurar en att tro att det är sommarvarmt, men vinden är isande kall. Nävahybriden 'Rozanne' knoppas tills frosten tar den. Jätteverbenan kämpar på lika bra, men växer allt långsammare.


Knallfärger när engelsk vallmo möter vildvin och höstkrokus.


En trist och grå dag i slutet av oktober. Men med trädgårdens färger koncentrerade på vattenytan i en zinkbalja blev det en flytande blomsteräng.


Det blev trångt för alla astrar, malvor, violer, stockrosor, blågull, ringblommor och några 'New Dawn'-rosor. Röda blad av näva, vildvin, azalea och japansk lönn blev en varm kontrast mot det rosa och violetta.


Allt börjar brinna. Lönn och kärrtörel glöder röda, liksom fjärilsazalean med den klippta dvärgsälgen framför som blivit alldeles gul.


Flikbladig japansk lönn, Acer palmatum 'Dissectum', i höstfärg framför en vanlig svensk gran som klippts i etager. Två runda tuvor jättedaggkåpa har självsått sig i stenläggningen nedanför och fått stanna.


Dramatiska mönster av ljus, färg och skuggor i vildvinets avskedsföreställning.


Som ett flamländskt 1500-tals-stilleben i ett magiskt ljus.


Hela Tanto börjar glöda.


Borta är alla blommor, men färgerna finns kvar ett tag till.


Luktastern 'Barr's Pink' slår ut trots kyligt väder och blommorna blir rufsiga och "snurriga".


Olika sorters vintersquash som är hårdare utanpå och fastare inuti än sommarsquashen. Därför klarar den lagring bättre.


Att "låna in" avlägsna vyer och punkter i trädgården kallar japanerna shakkei. Här syns Högalidskyrkan på sin kulle i norr, ett fint inslag hos mig i vissa vinklar.