fredag 29 augusti 2014

A U G U S T I


Svävande klot på höga stjälkar. Bolltistel och rysk martorn lyser metalliskt blå bland kransveronikans vita lågor. Mitt på scenen drar en lika självklar som självsådd primadonna blickarna till sig, en rosa verbena hastata.

MÅNGA SÄGER att inget händer i trädgården när det går mot sensommar. Jag tycker precis tvärtom. Visst har de allra flesta träd och buskar blommat över, men perennrabatterna är nu ståtliga när allt hunnit växa till sig ordentligt. Och det finns massor som bara väntar på att få visa upp sig!

Rosa toner hos kärleksörten 'Matrona' och den karamellskära veronikan 'First Love'.

Astrarna 'Mönch' och 'Twilight' flankerar den italienska klematisen som har ljusgul stormhatt bakom sig. Vitlysingens böjda toppar håller astern sällskap längst t h.

Enklaste kakan är samtidigt den godaste! Fransk päronkaka från Cambrai (som ligger nära belgiska gränsen) innehåller mer frukt än kaka och blir sagolikt saftig och fräsch. Bara 4 msk rapsolja och en dl socker, är den inte nästan nyttig? Bubblig normandisk päroncider till gör inte det hela sämre. En välgörarinna i bloggosfären låter oss ta del av receptet (ursprungligen från Jane Grigsons "Fruktkokbok")
http://katie-greedisgood.blogspot.se/2011/09/tarte-de-cambrai.html


Inte den mest populära färgen, men orange/terrakotta är ingen dum kulör i trädgården. Ettårig kolibriört, Agastache, blommar hela sommaren. Liljan är en hansonii och utblommad kinesiska vippvallmon håller ändå färgen.


Vit höstflox 'Fujiyama', några snirkliga blad på en skruvpil och så sommarens sensation, balkannävan blommar för första gången på tio år! Den vitgula Erodium chrysanthum har flyttats runt till olika murkanter och efter vårens omplantering började den oväntat blomma.


Som mörk choklad lyser blodaxets blad och visar upp sin struktur.

Skogslikt i trädgården är en lugn kontrast till blommande rabatter. Vanlig harsyra är en favorit som får sprida sig med frön som nu mognar på stänglarna. Regnbågsbräken lyser silvrigt i skuggan där ormbunkar trivs. I bambun har en ringblomma sått sig.


Banala, barocka, badbollar? Dahlian slår ut till ett perfekt exempel på naturens fulländade matematiska konstruktioner.

Exotiska former i rött och rosa. Kaprifolen 'Serotina' doftar starkt, medan liljan och scharlakansfuchsian (tid. häckfuchsia) 'Riccartoni' fascinerar med sina märkliga utseenden

Längst t h fick det plats en japansk gyllenlönn. Med nöd och näppe. Men jag ville verkligen att de gyllene bladen skulle lysa i kapp med fläder och asklönn här på baksidan. Det kinesiska vippvallmons blekrosa plymer nosade på nykomligen och de kom genast överrens.

 
Kan man kalla det wabi-sabi? Stolen är uppfiskad ur en container, den saltglaserade (skånska?) krukan är loppisfynd för en tia. Lockburken i form av ett äpple, svarvad ur ett trästycke, är också loppis liksom det mörka ägget av flammigt rotträ.


De sista av Potentilla 'Monarchs Velvet' har slagit ut omsvärmade av blodtoppen 'Tanna'. Vi tycks aldrig få nog av de dramatiska mörka färgerna på blommor eller bladverk.

Blodtoppen har även en rödbetsmörk kompis, den lägre varianten av grekisk vädd, Knautia macedonia 'Mars Midget'. Grekvädden blommar tidigare, men fortsätter sensommaren ut och får då ett sent rendezvous med 'Tanna'.

 
Det ettåriga paradisblomstret vecklar ut sina många spindellika blommor.


Ljusviolett höstflox och vita rosor lyser upp den gröna stommen. Den märkliga blåverbenan, (Verbena hastata) har sått sig i en rosa ton.


Paradisblomstret har en svindlande vacker uppbyggnad, som en modern skyskrapa med tunt stålskelett.


Den metallskimrande ryska martornen (Eryngium planum) växer i stora blå kvastar mellan betongplattorna och kantstenen, men är så vacker att den gärna får stå kvar där den trivs så bra.


Spännande rödrosa toner hos digitalisens fröställning och ormrotens spiror framför ljus höstanemon. Blodtoppen (Sanguisorba officinalis) 'Tanna' bildar trassliga härvor av mörka kolvar.


Persikorna mognar i farlig fart och man kan äta så många man vill och titta på stjärnorna som tänds i augustikvällen. Sorten heter 'Riga' och jag har bara gott att säga om den. Fjärde sommaren gav det lilla trädet ca 15o frukter. Men då fuskade jag och gallrade ingenting...


Gräs som får stanna är sylnarven mellan gatstenarna. Det andra får känna på min DUX Minor. I mitten kommer spirorna på blåverbenan flygande upp som små raketer. Ungefär.


 Stockrosens överlappande kronblad formar en stjärna när solen lyser igenom den. Med ljuset framifrån anar man inte vad som döljs där bakom.


Ljusa spiror hos kransveronika, vitlysing och akanthus.


Blåbladig funkia 'Halcyon' blommar i den asiatiska delen.


Ljuva färger hos grönmynta, Potentilla hopwoodiana (som saknar svenskt namn) och vit anisisop.


Lyxiga, ljuvliga liljor. T v Lilium regale, kungslilja, som är lättodlad art från Kina med fantastisk doft. De andra är asiatiska hybrider, som de flesta av våra trädgårdsliljor. I mitten ' Black Beauty' som är doftlös, medan den ljusrosa t h (namnet okänt) fyller luften med kryddig parfym.


Total kontrast mot liljorna är den grå färgskalan med romersk malört, Artemisia pontica, skifferplattor och fröställningarna hos kronklematis, Clematis macropetala ' White Swan'.


Höstflox och rysk martorn målar violett och metalliskt blått runt den gröna parterren. Berget utanför lyser fortfarande gult av torrt gräs.


Klassiska blå bolltistlar, Echinops bannaticus, finns i flera blå toner och är torktåliga skönheter. De sprider sig bland de vita spirorna hos kransveronika, Veronicastrum virginicum, och den ryska martornen, Eryngium planipes, som blir lysande blå skyar bakom bollarna.


Höstanemoner, Anemone hupehensis, natt och dag. De blommar lika bra i halvskugga som i sol, hos mig från slutet av juli till början av oktober.


De röda stolarna tar upp glöden i de första höstfärgade löven hos persikan.


Clematis viticella, italiensk klematis i den ursprungliga violetta färgen är en pålitlig klematis som blommar bortåt två månader. Vattna behövs torra perioder på ett berg med tunt jordlager. Axveronikan, veronica spicata, ger mängder av frön som gror överallt om man inte tar bort fröställningarna före vintern.


Väst möter öst. Nordamerikansk rönnsumak, Rhus typhina, och östasiatisk glansmiskanthus, Miscanthus sinensis. Båda ger en lite exotisk känsla till trädgården.


En liljeknopp tittar fram bland de flikiga bladen hos japansk blodlönn.
Bucklig gammal zinkhink gör tjänst som odlingskärl.
Sensommarens storvuxna rosenflockel, Eupatorium maculatum, är ett måste.


Fylld storklocka, Campanula persicifoila, med namnet 'Beau Belle'. Står i en sky av stenkyndel och med kärleksört bakom sig.


Persikorna är mogna. Buxbomen klippt för andra gången och håller sig snygg ända till maj nästa år. Temynta är en magnet för fjärilar och humlor.


En vanlig syn över innerstaden under sommaren, luftballongerna. Fast de har blivit färre, för några år sedan såg man 12-15 stycken på en gång, nu är det aldrig över tio.


Ryska martornen, Eryngium planum, i motljus. En hög blåskimrande tistel som väcker beundran på sensommaren. Frösår sig flitigt. Perfekt för den som inte kan vattna om det blir torrt. Älskas av bin och fjärilar. Och av mig.


Den blå damen övervakar lätt uttråkad den violetta rutan med fyllda blommor, 'Hewitt's Double' och exotisk frilandshibiskus 'Oiseau Bleu'


Ljusgult är en mild färg som står fint mot det gröna. Randigt glansmiskanthus som ibland kallas sebragräs, Miscanthus sinensis 'Zebrinus' och italiensk sydstormhatt, Aconitum lycoctonum ssp neapolitanum.


Värmen håller i sig och solen steker stenarna heta så de är sköna att gå barfota på. Inne i vildvinsgrottan är det betydligt svalare nu och man håller sig gärna ute i sensommarsolen istället.

Hybridnävan 'Rozanne'' är översållad av stor blå blommor med vitt centrum från midsommar till frost. Rosen 'Grüss an Aachen' har rödrosa knoppar, men öppnar sig i vitrosa blommor med en varmt aprikosfärgad glöd. En titt in i jätterutan Élin', en svensk korsning mellan japansk skuggviolruta och europeisk daggruta.


Den gula stolen, "Giraffen", har hittat sin plats bakom huset där tidigare en syrenhäck växte. Nu är den borta och marken stensatt istället för att kunna gå runt huset. Och det blev luftigt och ljust på ett helt nytt sätt.


Koreanska vaxklockan, Kirengeshoma palmata, sticker plötsligt upp bredvid en kirgislök som just släpper sina svarta frön.


Ett koltrastpar har byggt bo precis ovanför dörren och fått en sen kull som piper hjärtknipande. Ibland tror jag att alla mina nyttiga maskar hamnar i deras magar, sådan tät trafik är det upp i trasslet på pergolan.


Aklejablad håller fram en månsten? Kanske en opal? Funkians enskilda blomma liknar en blåklocka. Rodgersians fröställning avtecknar sig ovanför det bronsröda bladet.

 
Ligusterhäcken är nu ett minne blott efter den grymma vintern 2012/13. Den torkade ut helt och fick klippas ned till sorgliga små stubbar. Men kommer sakta tillbaka och ska då få lite annorlunda form.


Ser det inte ut som en hårig larv som kryper fram? Men det är första blomvippan på miskanthusen.

Kryddlandet från hustaket. De blå spirorna är axveronika, Veronica spicata, som sår sig överallt. Gula franska kungsljus, Verbascum chaixii, är likadana och får stå kvar där dom dyker upp.


Det börjar bli lite ostyrigt med alla höga perenner och regnar det häftigt får man börja stötta upp ibland. Men det är kul med maffiga växter, jag vill helst ha allt över halvmetern...



 Önskar man kunde känna doften av kungsliljorna, Lilium regale. HELA trädgården fylls av deras tunga vaniljiga doft framåt kvällen. De är dessutom ganska lättodlade och sprider sig om de trivs. Men gödsla lökarna, det kostar på att leverera!