Stormhattar i ljusgult och mörkviolett är pålitliga perenner tillsammans med rosa höstflox och röd ormrot. Men de övertrumfas i färg av dahliorna som kommit igång på allvar.
---------------------------------------------------------------------
MÅNGA SÄGER att inget händer i trädgården när det går mot sensommar. Jag tycker precis tvärtom. Visst har de flesta träd och buskar för länge sedan blommat över, men perennrabatterna är nu ståtliga när allt hunnit växa till sig ordentligt. Och det finns massor som bara väntar på att få visa upp sig!
Man tror inte det finns någonstans att gå i denna trädgård. Men det finns lite.
Ibland är det skönt att lyfta blicken från alla färger och vila den bland molnen och de viskande trädkronorna.
Belöningen för att man levt med stora rangliga dahlior i sovrumsfönstret i våras är att alla blommar ordentligt redan i början av augusti. Förra årets sorter som var fel reklamerade jag och årets köp från denna firma har varit rätt. Fr v gulorange "David Howard" med mörka blad, stora rödorange "Noordwiijks Glorie" och rosaviolett "Franz Kafka". Jag valde komplementerande violett till förra årets aprikosgult.
Sensommarfräscht med röda ax av ormrot 'Firetail', rosa sköldpaddsört och ljusviolett höstflox som blommar både senare och längre i skugga än i sol.
Lek med tyngdlagen. En liten, liten avsats på toppen av den spetsiga stenen möjliggör för den äggformade att balansera som en simhoppare på väg att ge sig av.
Den allra vanligaste kompostbehållaren är av metallnät i fyra sektioner. Här har två av dem från en kasserad behållare skrapats rena från den gröna plasten som sitter på. De hänger i krokar från takfoten och upp från krukor under leds gulbladig humle. Den lyser extra fin mot en norrvägg occh speciellt en svart sådan.
Jungfrunävan sprider sin frön med en sinnrik metod. De lyfts upp från basen på krullande skaft. Sedan ska väl denna krok haka fast på något djur (?). Ser ut som konstsmide i det här stadiet.
Har man en husvägg är det enkelt att få ihop en pergola som står stadigt förankrad. Sedan startar det roligaste som alltid är att välja växter som ska klättra och täcka den. Från början var det bara vildvin från två olika sidor som möttes i en väv av skuggande grönska. Sedan togs det ena bort för att göra plats för ett blåregn. Som följdes av vitt blåregn, en stor klätteros, ett par klematis, en (klen) klätterros och en vinranka. Som vanligt för många växter på för liten yta.
Sen sommarvärme och bästa platsen är i skuggan. En glugg mot himlen fick besök av ett litet moln som kikar in. 
I år ska vildvinsväggen mot sydost täckas av tomater som växer i stora krukor. Men jag gillar när det händer lite oväntade saker så jag petade in några blomsterbönor också. Och nån rosenskära. Solrosen måste kommit ur komposten för jag har bara sått rödbruna i år.
Blomsterkornellens frukter brukar ramla av hos mig innan de mognat vackert röda. Men i år sitter de kvar, antagligen för att trädet blivit noga vattnat under sommarens torka. De är ätliga, lite som cherimoya både i smak och konsistens men inte lika goda. Skalet är bittert, men fint att titta på.
Färgchock som fångar ögat och plötsligt. Varmt orangerött (höstlilja) möter kallt rödlila (grekisk vädd) och hjärnan har svårt att få ihop att de existerar tillsammans. Synintrycket känns som när man försöker få ihop två magneter med samma laddning.
I krukor kan man tillåta sig att gå överstyr, det är ju bara tillfälligt. Här trängs pelargon och myrten, gräslök och mynta, stjärnöga och rabatteternell, ja det slutar inte där. Och så kom det ringblommor överallt för det fanns frön i kompostjorden som användes. Jag älskar min galna hörna 2015.
Sammetsröda potentillan 'Monarch's Velvet' lockar till ett besök.
Utan regn får man ge det livgivande vattnet själv och med kvällssolens hjälp blir det en föreställning. Hakonegräset har mörka siluetter av blodtopp och höstsilverax som grannar.
Varför så många blommor ser ut som desserter kommer jag aldrig att förstå. Jag konstaterar bara att moschatarosen 'Cornelia' är ännu en av dessa som liknar bär och vispgrädde. Smaken är inte så god som utseendet lovar, men doften är det. Moschatarosor nickar lite som ovan, men man förlåter dem gärna.
Rosa toner hos kärleksörten 'Matrona' och den karamellskära veronikan 'First Love'.
Fackelblomster som trasslat in sig i ett litet amerikanskt judasträd. Litet, för de brukar inte klara en vinter i Svealand, inte ens i Mälardalen. Men det finns säkert de som klarat det, många är de inte för trädet är mycket ovanligt i Sverige. En (1) vinter har det uthärdat hos mig och det var en vinter med mest blötsnö vill jag minnas.
Redan i slutet av maj slår buskrosen 'Frühlingsduft' ut och på sensommaren är det dags för knoppar på årsskotten. Om man planterar storvuxna höstanemoner intill buskrosor som inte blommar om ser det ut som om de ändå gör det.
Akanthusens frön göms bakom vassa taggar.
Porslinsdamen kunde enkelt plocka några vinbär under sin buske, men vägrar som vanligt att gör att handtag. Dunklet bakom huset kontrasterar mot de sista solfläckarna på framsidan.
Den enkla ringblomman som utsökt konstverk. Påminner den inte om något slags havsdjur? Maneter, havstulpaner och andra graciösa varelser som rör sig sakta och böljande kommer i mina tankar.
Astrarna 'Mönch' och 'Twilight' flankerar den italienska klematisen som har ljusgul stormhatt bakom sig. Vitlysingens böjda toppar håller astern sällskap längst t h.
Varning fobiker och titta närmare alla övriga. Statusen "Grönt kultarv"har hon förärats, höstfloxen 'Alma Jansson'. Samt en tillfällig gäst i form av en liten gulgrön spindel.
Enklaste kakan är samtidigt den godaste! Fransk päronkaka från Cambrai (som ligger nära belgiska gränsen) innehåller mer frukt än kaka och blir sagolikt saftig och fräsch. Bara 4 msk rapsolja och en dl socker, är den inte nästan nyttig? Bubblig normandisk päroncider till gör inte det hela sämre. En välgörarinna i bloggosfären låter oss ta del av receptet (ursprungligen från Jane Grigsons "Fruktkokbok")http://katie-greedisgood.blogspot.se/2011/09/tarte-de-cambrai.html
Ingen sommar utan ringblommor, inget doftar som de! Det är barndomens doft tillsammans med luktärt och krasse. Läste nyss ett feltryck, "bloomor". Nästan bättre än det korrekta. Bilden ovan visar väl blooomor?
Inte den mest populära färgen, men orange/terrakotta är ingen dum kulör i trädgården. Ettårig kolibriört, Agastache, blommar hela sommaren. Liljan är en hansonii och utblommad kinesiska vippvallmon håller ändå färgen.
Vit höstflox 'Fujiyama', några snirkliga blad på en skruvpil och så sommarens sensation, balkannävan blommar för första gången på tio år! Den vitgula Erodium chrysanthum har flyttats runt till olika murkanter och efter vårens omplantering började den oväntat blomma.
Som mörk choklad lyser blodaxets blad och visar upp sin struktur.
Skogslikt i trädgården är en lugn kontrast till blommande rabatter. Vanlig harsyra är en favorit som får sprida sig med frön som nu mognar på stänglarna. Regnbågsbräken lyser silvrigt i skuggan där ormbunkar trivs. I bambun har en ringblomma sått sig.
Banala, barocka, badbollar? Dahlian slår ut till ett perfekt exempel på naturens fulländade matematiska konstruktioner.
Exotiska former i rött och rosa. Kaprifolen 'Serotina' doftar starkt, medan liljan och scharlakansfuchsian (tid. häckfuchsia) 'Riccartoni' fascinerar med sina märkliga utseenden
Längst t h fick det plats en japansk gyllenlönn. Med nöd och näppe. Men jag ville verkligen att de gyllene bladen skulle lysa i kapp med fläder och asklönn här på baksidan. Det kinesiska vippvallmons blekrosa plymer nosade på nykomlingen och de kom genast överens.
Kan man kalla det wabi-sabi? Stolen är uppfiskad ur en container, den glaserade krukan är loppisfynd för en tia. Lockburken i form av ett äpple (asiatisk), svarvad ur ett trästycke, är också loppis liksom det mörka ägget av flammigt rotträ.
Bredvid den pålitliga hansonii-liljan dök det upp ett självsått franskt kungsljus i vitt, mycket stiligt sällskap.
Blodtoppen har även en rödbetsmörk kompis, den lägre varianten av grekisk vädd, Knautia macedonia 'Mars Midget'. Grekvädden blommar tidigare, men fortsätter sensommaren ut och får då ett sent rendezvous med 'Tanna'.
Det ettåriga paradisblomstret vecklar ut sina många spindellika blommor.
Ljusviolett höstflox och vita rosor lyser upp den gröna stommen. Den märkliga blåverbenan, (Verbena hastata) har sått sig i en rosa ton.
Paradisblomstret har en svindlande vacker uppbyggnad, som en modern skyskrapa med tunt stålskelett.
När man har en dominerande blåviolett färgskala är det bra med lite gult här och där som får färgerna att leva. Ljusgul sydstormhatt är en favorit, ett luftigt moln under äppelträdet. Liljan skulle varit vit, men var lysande gul och doftar fantastiskt. En liten gulbladig buske i bakgrunden ska bli ett 4-5 m högt träd när katalpan vuxit till sig.
Den metallskimrande ryska martornen (Eryngium planum) växer i stora blå kvastar mellan betongplattorna och kantstenen, men är så vacker att den gärna får stå kvar där den trivs så bra.
Spännande rödrosa toner hos digitalisens fröställning och ormrotens spiror framför ljus höstanemon. Blodtoppen (Sanguisorba officinalis) 'Tanna' bildar trassliga härvor av mörka kolvar.
Persikorna mognar i farlig fart och man kan äta så många man vill och titta på stjärnorna som tänds i augustikvällen. Sorten heter 'Riga' och jag har bara gott att säga om den. Fjärde sommaren gav det lilla trädet ca 15o frukter. Men då fuskade jag och gallrade ingenting...
Gräs som får stanna är sylnarven mellan gatstenarna. Det andra får känna på min DUX Minor. I mitten kommer spirorna på blåverbenan flygande upp som små raketer. Ungefär.
Stockrosens överlappande kronblad formar en stjärna när solen lyser igenom den. Med ljuset framifrån anar man inte vad som döljs där bakom.
Ljusa spiror hos kransveronika, vitlysing och akanthus.
Blåbladig funkia 'Halcyon' blommar i den asiatiska delen.
Ljuva färger hos grönmynta, Potentilla hopwoodiana (som saknar svenskt namn) och vit anisisop.
Lyxiga, ljuvliga liljor. T v Lilium regale, kungslilja, som är lättodlad art från Kina med fantastisk doft. De andra är asiatiska hybrider, som de flesta av våra trädgårdsliljor. I mitten ' Black Beauty' som är doftlös, medan den ljusrosa t h (namnet okänt) fyller luften med kryddig parfym.
Total kontrast mot liljorna är den grå färgskalan med romersk malört, Artemisia pontica, skifferplattor och fröställningarna hos kronklematis, Clematis macropetala ' White Swan'.
Höstflox och rysk martorn målar violett och metalliskt blått runt den gröna parterren. Berget utanför lyser fortfarande gult av torrt gräs.
Klassiska blå bolltistlar, Echinops bannaticus, finns i flera blå toner och är torktåliga skönheter. De sprider sig bland de vita spirorna hos kransveronika, Veronicastrum virginicum, och den ryska martornen, Eryngium planipes, som blir lysande blå skyar bakom bollarna.
Svävande klot på höga stjälkar. Bolltistel och rysk martorn lyser metalliskt blå bland kransveronikans vita lågor. Mitt på scenen drar en lika självklar som självsådd primadonna blickarna till sig, en rosa verbena hastata.
Höstanemoner, Anemone hupehensis, natt och dag. De blommar lika bra i halvskugga som i sol, hos mig från slutet av juli till början av oktober.
De röda stolarna tar upp glöden i de första höstfärgade löven hos persikan.
Clematis viticella, italiensk klematis i den ursprungliga violetta färgen är en pålitlig klematis som blommar bortåt två månader. Vattna behövs torra perioder på ett berg med tunt jordlager. Axveronikan, veronica spicata, ger mängder av frön som gror överallt om man inte tar bort fröställningarna före vintern.
Väst möter öst. Nordamerikansk rönnsumak, Rhus typhina, och östasiatisk glansmiskanthus, Miscanthus sinensis. Båda ger en lite exotisk känsla till trädgården.
En liljeknopp tittar fram bland de flikiga bladen hos japansk blodlönn.
Bucklig gammal zinkhink gör tjänst som odlingskärl.
Sensommarens storvuxna rosenflockel, Eupatorium maculatum, är ett måste.
Fylld storklocka, Campanula persicifoila, med namnet 'Beau Belle'. Står i en sky av stenkyndel och med kärleksört bakom sig.
Persikorna är mogna. Buxbomen klippt för andra gången och håller sig snygg ända till maj nästa år. Temynta är en magnet för fjärilar och humlor.
En vanlig syn över innerstaden under sommaren, luftballongerna. Fast de har blivit färre, för några år sedan såg man 12-15 stycken på en gång, nu är det aldrig över tio.
Ryska martornen, Eryngium planum, i motljus. En hög blåskimrande tistel som väcker beundran på sensommaren. Frösår sig flitigt. Perfekt för den som inte kan vattna om det blir torrt. Älskas av bin och fjärilar. Och av mig.
Den blå damen övervakar lätt uttråkad den violetta rutan med fyllda blommor, 'Hewitt's Double' och exotisk frilandshibiskus 'Oiseau Bleu'
Värmen håller i sig och solen steker stenarna heta så de är sköna att gå barfota på. Inne i vildvinsgrottan är det betydligt svalare nu och man håller sig gärna ute i sensommarsolen istället.
Hybridnävan 'Rozanne'' är översållad av stor blå blommor med vitt centrum från midsommar till frost. Rosen 'Grüss an Aachen' har rödrosa knoppar, men öppnar sig i vitrosa blommor med en varmt aprikosfärgad glöd. En titt in i jätterutan Élin', en svensk korsning mellan japansk skuggviolruta och europeisk daggruta.
Aklejablad håller fram en månsten? Kanske en opal? Funkians enskilda blomma liknar en blåklocka. Rodgersians fröställning avtecknar sig ovanför det bronsröda bladet.
Ligusterhäcken är nu ett minne blott efter den grymma vintern 2012/13. Den torkade ut helt och fick klippas ned till sorgliga små stubbar. Men kommer sakta tillbaka och ska då få lite annorlunda form.
Högalidskyrkan bakom en ridå av kinesisk vippvallmo.
Ser det inte ut som en hårig larv som kryper fram? Men det är första blomvippan på miskanthusen.
Önskar man kunde känna doften av kungsliljorna, Lilium regale. HELA trädgården fylls av deras tunga vaniljiga doft framåt kvällen. De är dessutom ganska lättodlade och sprider sig om de trivs. Men gödsla lökarna, det kostar på att leverera!
