NU BRYTER DET loss på allvar. Våren övergår i försommar och volymen skruvas upp rejält med tulpaner och tidiga perenner, blommande fruktträd, klematis och kaprifol. Man kan sitta ute i solnedgången med öronen fulla av fågelsång och ögonen fuktiga av klorofyll. Sova och städa är lågprioriterat, det är äntligen tid att njuta!
Ett par sådana här dök upp förra året och verkar ha blivit kvar. Jag blev orolig för hur det skulle gå med fågelbona omkring mig. Men det har klarlagts att ekorrar har haft ett dåligt rykte som fågeljägare. De äter i själva verket bara insekter förutom frön och växter. Så nu kan man vara odelat förtjust över den rödbruna blixten som plötsligt dyker upp!
Gäddan i vassen eller ormen i paradiset? Nej, bara en beskedlig irisknopp som ligger osynlig och oförlöst. Men på "röntgenbilden" i motljuset får man beskedet. Jo, det kommer en efterlängtad nedkomst i år på ljust denna iris. Bara ett par veckor till så.
Här skulle över hundra små tulpaner samsats, men de flesta nysatta lökarna grävdes omgående upp i höstas av mössen. Innan jag dömde de senare till döden för deras illdåd. Det finns gränser!
Favoriter har man många. Väldigt många. I maj heter en av dem smyrnatulpan (Tulipa-orphanidea-Whittallii). Färgen kan närmast kallas mönjeröd. Eller blyoxid Pb3O4. Varför inte Colour Index-beteckning Pigment Red 105? Tillsammans med gulgrönt och svart är den omisskännlig och omistlig. De förra försvann efter några år, nu försöker jag igen. Denna gång i det grusiga stenpartiet. Så vill dom bo.
Där står den, en av de skonade smyrnorna. Bredvid en sorghyacint, som man tror är en pärlhyacint. Men släktet heter Bellevallia och inte Muscari. 
Aldrig trodde jag att sandoxalis skulle hitta in till mig. Men i sand och grus blir den nog kvar hoppas jag.
Ät vad du har. Kirskål (utanför staketet) smaksatt med granskott, olivolja, harsyra och gräslök. Tunt skivade champinjoner från torget och några bellis så är det klart!
Kanelsafsa. Ser ut som kanel. Men bara nya skott.
Liten häxört ska bara odlas under strikt kontrollerade former. Aggressiv är både förnamnet och efternamnet. En övervintrad kruka skärs upp som en sufflé och blir snabbt fyra nya krukor. Väldigt snabbt.
Rödbladigt hundkex blev perfekt partner till tulpanen 'Queen of Night'.
Mitt i alla tänkbara gröna nyanser lyser det till av rosa från en pastellakleja.
Snödroppar kan säga adjö med en twist.
Lysande vår, milda vindar och lätta moln, det är försommar.
Dödsliljan, kan det bli läskigare namn på vackrare varelse? Svarta knoppar och vita stjärnor som överraskning. Vore den lättare att få tag i skulle den sälja som nr 1 i maj. Min köptes i storlek grässtrå och tog sju bibliska år på sig att blomma. Men nu kommer den troget och i år med fyra stjälkar. Och detta efter att ha dragits av på mitten för några år sedan under ett försök till flytt! 
Perfektion som couture från Paris. Idé till regnkappa från Dior?
På mage framför rosenbräcka ger perspektiv med tulpan mot himlen.
Kväll och silat västerljus över allt det allra ljusgröna.
En del färger går inte alls ihop, men blir roligaa just därför. Japansk buskrosling och rosa förgätmigej.
Från barndomen finns minnet av röda gullvivor bland snöbärsbuskar vid husgrunden till en försvunnen gård. Nu har jag dem invid en rosa rosling, inte så snyggt, men jag har ont om plats! Gullvivor får jag bara ned ned skohorn.
Till slut lyckades det med blåregnet och det dubbelt upp med vita OCH blå. Allium under stämmer väl i färg och tid.
Eller lila blåregn om man ser det mot himlen.
Drömmen om Italien är uppfylld, jag behöver aldrig mera resa dit. Lite synd. Man kanske kan ha kakan och äta den trots vad som sägs?
Genom stockens två"ben" infogades noga kasperbenveden med sina rödbruna femuddar. Frilandsadiantum ger skogskänsla.
Regnbågsbräken förstår jag inte varför inte fler aanvänder? Kanske för att den ser så ynklig ut i butiken? Efter ett par år på tillväxt ger den maximal utdelning i silver och violett, här under en skir lundsköna.
I bakgrunden syns rosaröd buskrosling och det blev ett spännande "ton i ton"-möte med klockvippan 'Sweet Tea' framför.
Gyllene blad som jag har längtat efter hela våren lyser i kvällssolen när asklönnen 'Kelly's Gold' äntligen slagit ut.
Skiraste spetsar kan inte bli tunnare eller lättare än asklönnens blommor.
Brunröd buskpion har hängande blommor så jag fick fuska lite när den skulle avporträtteras och hålla upp stjälken. Färgen är magnifik, men den blommar (som alla buskpioner) kort tid och det är bladen som är behållningen resten av sommaren.
Italien är inte så långt borta när blåregnets violetta klasar svävar framför en cypresslik thuja.
Blåregn kan ändra färg. Det här köptes som vanligt blått Wisteria sinensis, men till min förvåning slog det ut i vitt. Jag har också hört talas om det omvända, men hoppas att mitt ska fortsätta stabilt på den vita vägen.
En liten rosa ton finns det, men det är helt i min smak och jag kunde inte vara nöjdare över den här överraskningen.
Primulan 'Miss Indigo'...
... och i sällskap med några av månadens blommor lagda i stenbänkens lilla vattenfyllda skreva.
Kombinationen rosa och gult gillar jag skarpt när blå himmel och grönska ackompanjerar. Några vita molntussar till är aldrig fel.
Ljuvliga vårärten borde fler få upp ögonen för, en av få perenner som blommar redan i maj.
Lavendelsippan är nästan ett nummer större än svavelsippan och det är jag glad för. Annars skulle kanske de ljusblå sipporna bli undanträngda av sina gula halvsyskon. De blå känns exklusivare och inte lika lättförökade, men det kanske bara är min erfarenhet,
Försommaren anländer i form av origami, den japanska konsten att vika papper till de mest häpnadsväckande resultat. Passande nog är det den japanska gyllenlönnens blad som liknar en fågel på väg fram mellan plisserade löv.
Som en exotisk målning av körsbärsblom på eleganta grenar är kasperbenved (Euonymus cornutus var. quinquecornutus). Kommer från Kina och blir max 2 m, men är långsam. På hösten har blommorna förvandlats till "kaspermössor" i lysande rosa och orange. En buske att njuta av hela säsongen, borde användas mera.
I trädgårdens alla hörn händer det saker. Tulpaner som satts och glömts gör sig påminda överallt. Rosenbräckor trivs i halvskugga på många ställen.
Bland bladen hos rödbladig styvklematis smyger den allra första nävan fram. Emot sig har den det föga poetiska namnet knölnäva, Geranium tuberosum, och anses av vissa som närmast ett ogräs. Men jag vill absolut inte vara utan dess tidiga blommor. Knölar säljs på hösten i små påsar.
Ännu en tidig favoritperenn: den anspråkslösa, men ljuvliga vårärten, Lathyrus vernus. Man vill ha många violetta skyar och det får man med lite tålamod för den sprider sig med frön om man inte nyper bort baljorna.
Torrt möter nytt. Kopparstarr har många strån som kan "kammas" ur med fingrarna spretande så handen blir en stor kam.
Soliga maj betyder hungriga bin i blommorna, men här är det ett vinbär på väg ner i en tulpan. Är det ett försök till korspollinering? Gula vinbär? Eller sötsyrliga tulpaner att göra saft på?
Nästan hela maj står svavelsipporna fint i skuggan vid verandan. Den gulblommande vårtöreln lyser upp t v och guldberberisen t h kommer att fortsätta sätta färg hela säsongen med sina blad.
Kind mot kind när den mogna lavendelsippan uppvaktas av knoppande tolvgudablomma. Sippan har fått några spännande grönstrimmiga blad i år.
Violett får liv av lite gult och det ges av hundtandsliljan 'Pagoda', en av de största i släktet man kan hitta i trädgårdar. Rododendronen 'Ramapo' i mitten är som en ljuslila kaskad, medan min klematis 'Blue Tapers' ('Cyanea') är snål med blomningen och ger varje år bara en handfull klockor.
Stäpplöken slår ut överallt, planerade och självsådder sida vid sida.
Bland lundväxter under hängsälgen syns plötsligt frilandsadiantumen veckla ut sina skira parasoller. Julrosen 'Metallic Blue' och kaukasisk förgätmigej ser häpna på, medan kejsarkronan oberört sneglar ned på uppkomlingen.
Med rätt vinkel kan man vila ögonen på mest gröna toner. Men redan nu laddar knoppande daggkåpa för sin explosiva gulgröna föreställning om några veckor.
Regn är finfin vattning och får man dessutom en magnifik regnbåge på köpet, ja då förlåter man snabbt sina fuktiga kläder. Det är något nätt och nigande över flocknävans nedböjda knoppar omgivna av gröna kjolar.
Häftiga rödbruna kontraster. Vårtörelns blad blir sedan gröna, druvflädern i mitten får gulgröna och flädern t h behåller dem röda hela sommaren. Den står med gulblommande körsbärsbenved och sparar själv sina knoppar till senare då de slår ut i vitrosa skyar vid midsommar.
Snart fylls den svala kvällsluften av äppelblommors fina och sofistikerade doft, en av mina absoluta favoriter.
Man skulle vilja servera maj som en dessert. Lockande rosavita knoppar och blad liknar mest sylt, grädde och glass.
Ovanför lila rododendron och gulbladig berberis svävar fjärilsazaleans ljusrosa små ansikten. Bladen står raka som ljusgröna lågor på grenarna innan de slår ut strax efter blommorna.
Exotiska gäster med spännande utseenden. Lönnvallmo (syn. lunddocka), blåregn och tolvgudablomma.
Strutbräken och blå vitsippa 'Robinsoniana' också kallad lavendelsippa.
'Flaming Purissima' i olika stadier av rodnande.
Den delikata svavelsippan, Anemone lipsiensis, är en naturlig korsning mellan vitsippa och gulsippa. Här växer den bland adiantumliknande ekbräken hämtad från skogen och blåskimrande funkia. Blekgult är en fantastiskt fin färg som kan kombineras med de flesta andra eftersom den ligger så nära det ljusgröna.
Gräsmattan klipps inte förrän lökbladen i den börjar vissna ned. Parterren liknar en övergiven och bortglömd plats där tulpanerna obekymrat dansar sin lilla stund på jorden.
Rosa och grönt i eleganta linjer. Tulpanerna har förtrollat oss sedan 1600-talet i allt fler färger och former.
Gröna toner. Utblommad vintergäck, mattbildande ekbräken och viridifloratulpanen 'Spring Green'. Blekt gula klockor har Uvalaria grandiflora som kallas guldrams eller sorgklocka), jättevallmon knoppas och storrams som man hittar vild.
Vem kan ana att det här brukade vara en snårig syrenhäck? Jag älskar min rena baksida med den låga muren och släta golvet nedanför den stora lönnen. Den står nere hos grannen så jag slipper de hungriga rötterna, men kan njuta av suset i löven och den vackra siluetten.
Utblommade tulpaner är tacksamma motiv, några blänkande regndroppar gör dem ännu vackrare.
Smultron och mjölk i tulpanform. Sorten heter 'Marilyn' och är från 1976. Allt var inte juteväv på 70-talet. De vitrosa äppelblommorna klär fruktträden i samma ljuva toner.
Vita kejsartulpanen 'Purissima' skiftar vissa år i rosa. Eleganta liljeblommande 'Marilyn' är rosastrimmig. Rosa och violetta tulpaner bland röda 'Apeldoorn'.
Rosa, krusiga kanter på benvit tulpan som möjligen skulle kunna vara en 'Webers Parrot'. Polkagrisrandiga 'Carnaval de Nice'. Mörkviolett med vita kanter är 'Arabian Mystery'.
Träd och buskar vaknar, blommar och skjuter skott. Lärk, berberis och gran överst, gyllenlönn, sälg och flikbladig japansk lönn underst.
Den försiktiga lönnvallmon, Glaucidium palmatum, gör entré skyddad under sitt gröna blad som sedan förvandlas från mössa till klädsam krage.
Violetta toner hos vårnäva/knölnäva, Geranium tuberosum, rödbladig styvklematis (Clematis recta 'Purpurea') och bergklinten (Centaurea montana) 'Amethyst in Snow.
Stjärnmagnolian, Magnolia stellata 'Royal Star', lyser vit i kvällen, liksom äppelträdet som ska ge den goda lilla sorten 'Cox Orange' om fem månader.
Det är en fantastisk syn när ormbunkarna rullar upp sina nya blad. Speciellt den stora strutbräken, Matteucia struthiopteris, är imponerande.
Ormbunkar är en underskattad trädgårdsväxt. Speciellt de vintergröna, som denna spetsbräken, är värdefulla tillskott av grönska.
Doftande narcisser är klassikerna Narcissus poeticus och N. 'Thalia', den senare kallas också "änglatårar'. I mitten en gräddvit hundtandslilja, Erythronium californicum 'White Beauty', som jag hoppas ska växa sig till en stor tuva.
Svart hus, svart tulpan. Den svartröda 'Queen of Night' har ett spännande namn, bra vilja att återkomma och trendig färg - en braksuccé.
Mera fräscht gulgrönt; guldhumle (Humulus lupulus 'Aurea'), gulbladig ängskavle (Alopecurus pratensis 'Aurea') och lundviva (Primula elatior). Våren är ljuvligt gulgrön!
Stora rosaröda nunneörten 'George Baker' är en fin lundväxt som vissnar ned bara ett par veckor efter blomningen. I lundens skugga sprider sig också violett fingertandrot, Cardamine pentaphyllos.
Under äppelgrenar syns asiatiska hörnan med alldeles ljusgrön flikbladig lönn.
Den rödbladiga styvklematisen är fint sällskap till både färgstarka och bleka tulpaner.
Fruktträden blommar i vitt och rosa. Prydnadskörsbär, persikan 'Riga' och framför Aromaträdet hänger Clematis 'Columella'.
Stolta tulpaner mot sommarhimlen.
Den röd-gul-vita skalan har flera tulpaner med god förmåga att återkomma. En gul som fått röda strimmor, möjligen 'Apeldoorn'. Vildarten sylvestris är liten och gracil. En vit form av T. gregii med vacker teckning.
Spontan gul tulpan med röda kanter som visade sig endast ett år. 'Sweetheart' i vitt med gult kommer troget. Men röda 'Apeldoorn' är t o m rena ogräset...
Från den asiatisk hörnan mot parterren är det inte många steg, men kontrasten är stor mellan symmetri och asymmetri. Stenarna ger struktur mitt i all grönska, lagrar värme och är sköna att gå på.
Ibland lockar annat än växter till att fånga något särskilt. Som en av de många katter som kommer smygande på tysta tassar. Eller ett glas vatten som kvällsljuset faller över.
Gnistrande droppar i en kirgislök, Allium aflatunense. Klicka gärna på bilden och se dropparna på nära håll, först då blir den riktigt spännande.
Brungröna toner i vildvin, vinbär och rodgersia.
En fräck typ! Inne i rödbladiga styvklematisen, Clematis recta purpurea, dyker plötsligt en lysande tulpan upp som jag aldrig sett förut och definitivt inte köpt och planterat. Så är det med tulpaner, de kommer upp i nya skepnader och försvinner.
'Blue Diamond', en fylld violett sort som kommit tillbaka flera år med samma antal blommor.
Terrakottakrukorna ska sommarplanteras. Några penséer är först ut.
Smyrnatulpanen, 'Tulipa whittalii', vildart från Izmir (Smyrna) i Turkiet.
Ett stilla kinainspirerat arrangemang i svart och rött på verandan.
Den ståtliga kejsarkronan, Frittilaria imperialis, kräver ordentlig gödsling när den grönskar.
Enkel stentrappa av natursten leder upp till parterren från pergolan.
Löjtnantshjärtan är ett måste i trädgården. Det klenare vita trivs i halvskugga och det kraftigare rosa är lättodlat i det flesta lägen. Utmärkt snittblomma!
Nyutslagna bronsblad, Rodgersia podophylla, som om de står soligt behåller de lite av de rödaktiga tonerna, i skugga övergår de till helt gröna. Dårörten, Scopolia carniolica, gör ett kort framträdande och vissnar snabbt ned.
Den vita tulpanen 'Purissima' är en vit mutation av den röda Mme Lefeber. Här har den fått en röd flamma, är det madamens gener som spökar?
Rosor och äpple slår ett valv över gången längs staketet.
Fantastiska kirgislök, Allium aflatunense! De stora lökarna är förstås samma släkte som vanlig gräslök vilka de liknar mycket. Extra bra är att de avlöser tulpanerna perfekt i tid och målar trädgården violett tillsammans med aklejor, violer och kantnepeta.
'Estella Rijnveld' heter denna skönhet från 1954. En av de bästa papegojtulpanerna som brukar komma tillbaka bra, åtminstone några år.
I den asieninspirerade hörnan är det lugnare med gröna toner hos lönnar och ormbunkar.
Äntligen har jag fått balkansippor som snällt kommer tillbaka varje vår. 
Resultat av tulpanvirus, en tidigare helt violett tulpansort har blivit strimmig i vitt. Men de har kommit tillbaka flera år så man får njuta av spektaklet.
Fjärilsazalean, Rhododendron vaseyi, är vacker i alla skeden av blomningen. Och efteråt rodnar bladen alltmer till rosa under sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar