Tjälen försvann och det blev full fart på julrosorna. Fler i blom på nya ställen efter alla utflyttade självsådda plantor.
----------------------------------------------------------------------------
P Å T J U G O Å R är det här den mildaste och snöfattigaste vintern jag varit med om (hittills). Normalt är det minst ett halvmetertjockt betongliknande snötäcke över allt. Men i år är snön... borta! Koltrastarna har börjat flöjta i skymningen och jag belönar dom med gamla äpplen från i höstas. Och jag har kunnat gräva i gräsmattans marginella tjäle, med lite huggande teknik dock.
Förr rökte de flesta, nu är det tvärtom. Så vad gör man med alla askfat som trängs på loppishyllorna? Man recyclar dem som små fågelbad bland gatstenarna. Många är av tjockt glas som håller att gå på. Några har spruckit som fått ligga kvar över vintern, antingen av is i dem eller mig som hackat bort is ovanfrån med spaden. Men där lyser de upp den färglösa tiden och väntar på att fyllas med ett ljumt vårregn. Hela sommaren ger de små vattenblänk som ger spänning åt den grå stenytan.
Vad passar bättre än löv på ett askfat som ska återuppstå i trädgårdens stensättning? Som hand i handske.
Pudersnö i mitten av februari, den vackraste formen av snö i trädgården. Allt städsegrönt lyser av klorofyllt och drar magnetiskt blickarna till sig. Vilken härlig stomme, så platt det skulle vara utan den.
Kompost som skön konst. En liten vinterlimpa som hålls på plats med storgatsten. En inramning av jordgubbar har aldrig växt bra, men kanske med den värmande stenen på två sidor kanske det blir bättre.
Solen letar sig in i stugan och ger lite värme.
Aldrig har rönnspirea knoppats så tidigt, hoppas det inte kommer en sen bister kyla som får dem att svartna.
Blåbärsrisets blommor liknar liljekonvaljer. Vårlikt tillsammans med tulpaner i vas, en klassiker. 
Persikan slog snällt ut inomhus, men färgen blev blek.
Vissna tulpaner får bli motiv inomhus i väntan på de som långsamt börjar synas allt mer där ute.
Det har gått ett kvartal sedan mina Cox Orange lagrades under sängen. Inte bara har de förlorat vatten och blivit skrynkliga, den friska syran i frukten är som bortblåst. Lika oväntad som välkommen var upptäckten att de sötare, halvtorkade äpplena är delikata tillsammans med sältan i blåmögelost.
Mot den blå himlen står de få färger som finns fram tydligt. Letar man så hittar man.
På spaning genom klematisen.
Tråkstämplad forsythia glädjer inomhus med sina många solgula blommor som slår ut på några dagar. Blommorna har fyra kronblad, ett ovanligt antal bland de vanligare tre, fem och sex.
Vilken överraskning! Det blommar som aldrig förr denna frånvarande vinter. Vintergrönan har fått enstaka blå blommor, nunneört knoppas och primulorna växer gröna och vårfina.
Inget för pollenallergiker, men blommande vide får februari att kännas som april. Frukost för ett hungrigt bi när det blir vår på riktigt.
När snön drar sig undan dyker lite försiktig grönska fram och man är tacksam för det lilla. Kryddsalvia, timjan och flocknäva, den sista brukar hålla sig grön första halvan av vintern. Lavendel, smultron (vid rödaktig alunrot) och citrontimjan.
Julrosens blad som skiftar i rött och grönt, men som snart ska börja vissna ned.
Rosorna tappar inte bladen den här vintern som de brukar. Märkligt grön och pigg står t ex 'Constance Spry', det lovar gott för en bra blomning i år!
Blå himmel, blå skuggor. Dunig kronklematis och gillenians spröda stängel. Så såg det ut 2013, inte i år.
Tack för att solen är tillbaka och kan värma lite i lä mot väggen. Här står den "kinesiska" stolen. Det finns inga stolar i Kina som ser ut så här, men jag har använt deras mönster för skärmar och räcken till en stol. Som alla tycker ser absolut kinesisk ut...
Alunrotens blad blir lysande röda när ljuset passerar igenom dem.
En liten grön knopp tittar fram i klematisen. Styvklematis i motljus och gulröd kopparstarr.
Dagsmeja på graniten gör en "tricolor" av ytan.
Härlig färg på berberisens bär.
Ludna och varma skal skyddar stjärnmagnolians blomknoppar
Stenar och växter, en oslagbar kombination. Med en gulbladig bambu, Pleioblastus auricomus, infinner sig en japansk känsla. Den här ca en meter höga bambun sprider sig till täta mattor så man får hålla efter den om den inte ska bli ogräsartad och kväva mindre växter intill. Den är tyvärr bara "halvt" vintergrön, vissnar sakta ned och så kommer nya skott i maj.
Kinesiska lyktan väntar ut vintern vilande i en korgstol.
En brokbladig buxbom, Buxus sempervirens 'Elegantissima', ser alltid ljusgrön och fräsch ut. Speciellt vacker på vintern, här med knoppande vintergäck intill.
Det går alltid att växtfynda och så här års är det hyacinter som slumpas bort. Alla tycker att det är en julblomma punkt slut verkar det. Men jag har dem gärna hela våren. Numera doftar de mildare än vad de gjorde förr. Jag gillar hur starka dofter som helst, men så är jag inte allergiker heller. Ställ dem i sovrummet på natten med stängd dörr och du vaknar i paradiset. De har sällskap i kassen med två, mer än trötta, vita julrosor som ska ut i vår och tills sist ett par brokiga murgrönor som ska roa mig inomhus. Åtta plantor för sextio kronor, det är svårslaget.
Vitt och grått, grått och vitt? Inte hos mig, här är det färg, färg, färg! Vardagen blir fest med lite kul grejor framställda på köksbordet runt det obligatoriska fruktfatet. Ber om ursäkt för den utblommade hyacinten, men det var så fint med blått så den fick stå kvar vissen. Det är inte förbjudet på något sätt.
Det är högsta volym när karamellrosa tulpaner möter en röd bakgrund. Ett exempel på varma och kalla färger och hur de stöter bort varandra som olja och vatten. Matisse lärde sina elever att måla på det viset och det sjöng när penslarna lekte fram motiven på dukar och papper. Tror jag absolut.
Nä, vi gör som på Waldemarsudde, en bänk med blomster i den åtrådda solen i söder. En liten vinterträdgård av slumpvis blandat. Rosa cinerarior i fönstret, sådana odlas fortfarande i prinsens växthus och är ibland till salu i butiken. Rumsgranar gillar jag egentligen inte, men de är ju gröna. Ansiktet som tittar upp är en relief av Hertha Hillfon från 70-talet. Den hårda leran blir varm lutad mot elementet, kinden känns nästan levande och man undrar om den inte andas tyst. Det ser ut som hos en gammal tant, men who care's? Kanske en gammal prins?
Men till sist, en vän viol som är bland de tuffaste när det gäller minusgrader och kan blomma under snön och titta upp i februari.
Guldtrastar bland körsbärsblom, drömmer jag? En rolig illusion med en gammal kinesisk lackbricka bakom vasen med kvistar. Det är fint med fåglar i alla former inomhus, men jag föredrar dem tysta och lättskötta.
