torsdag 29 september 2016

S E P T E M B E R

 
En av de mest spännande konstruktionerna i växtvärlden, en parabol eller hur? Jag misstänker att passionsblomman alltid är redo att ta in signaler från andra exotiska växter. Parabolblomma!


MIN ANDRA FAVORITMÅNAD (den första är maj). Ett mildare ljus, en lagom värme och ett stort lugn som sänker sig i trädgården. Men det betyder inte händelselöst, tvärtom. Begynnande höstfärger möter fortsatt fräsch grönska och starka blomfärger. Allt är högt och stort och skuggorna blir långa av den allt lägre stående solen. Sommar ibland, höst andra dagar.


Kan det bli mera himmelsblått än ipomea? Tveksamt.
Korgstolen skjuts ut i solen från den förut så sköna skuggan, nu vill man åt all värme som står till buds.


Ljuvaste himmelsblå kjolen har "blomman-för-dagen" (Ipomea)



Ska jag välja en kontrastfärg till min blåvioletta skala blir det i första hand ljust gult, men tvåa kommer orange toner. Nyponen på den japanska klätterrosen brukar raskt ätas bort av småfåglar, men just nu matchar de höstliljan, Crocosmia, fantastiskt. Tidlösan lägger sig alltid, men man förlåter den gärna, den är lika vacker ändå.

Ljuva dofter från höstsilveraxet, en blandning av smultron och tuggummi.

  
Snart släpper lönnen hela sin dräkt rakt ned i min "meditationshörna". Men först ska den brinna i de eldiga färger lönnarna målar parken generöst med.


Anemonen 'Wild Swan' blommar fortfarande och blandar sig vackert med de röda fröställningarna hos koreanska plymspirean.


Sommarrudbeckian som är ettårig har låtit vänta på sig ända tills frosten lurar bakom hörnet.

Sökandet efter sol och värme så här års är inte bara för växter utan också för människor som vill sitta ned en stund. Gärna under flammande rött vildvin.

Den flikbladiga japanlönnen står fortfarande grön i början av månaden, men om bara några veckor kommer den att lysa. Jag är glad att jag tog bort de två enorma jättedaggkåporna som hade sått sig så vacker i stenläggningen. Ibland måste man inse att lite mer luft, berg och yta är vackrare.


Häck, väck, otäcka växt! Klart bättre utan. (Fast de var underbara i blom) (Men blommorna la sig i regn och blev kletiga halkrisker)


Den här slingerkrassen var nu för året, 'Purple Emperor', och skulle vara "antikrosa" och purpur. Mina blev rödbruna och aprikos och liknade knappast de på bilden på Impectas hemsida. Nu blev det rätt snyggt ändå och de klättrade som lianer upp i vildvinet från sina stora krukor som de fick dela med passionsblommor.

r
Förra månadens "wabi-sabi"-motiv med en nött stol i fokus var så kul att jag gör något liknande igen, men nu i grå/svarta färger. Betänk att allt ska tillbaka in i en tio kvm stor kolonistuga....


Tidig morgon efter sommarens sista övernattning täcks allt av daggen. Thujan i bakgrunden kunde vara en cypress och ger en italiensk krydda. Den står faktiskt hos grannen så den är bara "till låns". Det är märkligt hur de allra enklaste motiven kan ge så bra resultat. Luktärtans knopp studeras här i Karl Blossfeldts anda. (Se min litteraturlista i högermarginalen)


Det var hur kul som helst att fotografera den här lyktan från loppis. Är väl från Indiska eller liknande opretentiöst ställe, men idén med glaspärlorna är både originell och mycket effektfull med tänt ljus. På dagen strålar solen rakt igenom konstruktionen och skapar roliga effekter.


Loppisarna frestar med vackra gamla skålar och porslin för en femma, vad gör man? Köper det så klart! Jag har antagligen Sveriges suraste vinbär ('Röda holländska'?) och de får vänta till september innan man törs smaka. Det enda i de grå skålarna jag odlat är... ringblomman.


Luktärtornas sökande klängen smyger obevekligt fram och krokar fast sig överallt.

Röda toner hittar jag överallt. Vildvinet har klättrat över en ung rönn och draperat den helt. Doftliljan ska bara ha ett rött öga, men en blev fläckig som en orkidé, snyggt! Rödbladig tysklönn har inte genomfärgade röda blad som man skulle tro, men en rödgrå baksidan. Framsidan är mörkgrön och när det blåser blir trädet tvåfärgat när alla undersidor skymtar fram.


Så här sent på sommaren (jag vägrar kalla september höst) har klematisen 'Beau Belle' mest fröställningar, men några blommor livar fortfarande upp. För övrigt jag tycker den här klematisen liknar vilken jackmanii-sort som helst så det finns intressanter alternativ.


Den vintergröna ormbunken uddbräken skickar upp nya blad hela sommaren och hösten.

Två fontäner, lika som bär. Jättetåteln 'Transparant' är lika genomskinlig som det riktiga vattnet ur vattenspridaren när båda tänds upp av kvällsljuset.

Invasion av ringblommor till min stora förtjusning, sorten heter 'Triangle Flashback'.

 
Mera orange. Kopparstarr (Carex buchananii) ska provas i torrare läge än det egentligen vill ha invid en värmande sten för att klara vintern. Det är dåligt härdig och mindre vinterfukt kan kanske hålla det vid liv. Som kompis presenteras rödfibblan (Pilosella aurantiaca) Den växer vild, men säljs också ibland som trädgårdsväxt. De heta färgerna har absolut fångat mitt intresse!

Mörkrött på några olika sätt. Buskkrasse 'King Theodor', rödskaftad mangold och vinlönn.


Sommarhettan är över.


Den mest avskilda platsen är bakom huset. Här finns former och färger, men just inga blommor så här års.Grinden stängs tillfälligt med en vallmofrökapsel.


Min gröna grotta blir rödtonad i sommarens sista akt.


Inte så lockande att krypa in i skugga som att slå sig ned i det varma hörnet.
Den allt lägre stående solen ger långa skuggor nästan ända fram till stolen.


Svart och rött - mer dramatiskt kan det knappast bli.


Stenkyndeln ger sakta upp framför rosaröd kärleksört, klassikern Hylotelephium 'Herbstfreude'. Det isigt blå tas upp av höstkrokus, Crocus speciosus, en krokus som brukar försvinna efter några år. Men de är billiga att fylla på.


Aroma-äpplen, humlekottar och nypon på japansk klätterros rodnar mot den blå hösthimlen.


I parterren envisas rosorna med att skicka nya skott och bara en sträng frost kan hejda dem.
Rosor är som vinthundar, vackra och dumma!


Ända upp i äppelträdet tar sig ljuslila violrutan 'Hewitts Double' med sina höga stjälkar. Fyllda blommor står längre än enkla och de lyser som små bollar. I mitten tänder höstsolen nävan 'Rozanne' så man tydligt ser den rödvioletta ådringen över det vita "ögat".

Luktastern, Aster novae-angliae, 'Barr's Pink' är bland de högsta och största av höstblommande astrar. Bina uppskattar den sena blomningen och surrar runt i dem soliga dagar.


En trädgård utan blommor kan se enformig ut på avstånd. Men tittar man närmare på bladverken ser man att det är hur spännande och varierat som helst. Bronsrodgersia, martorn och klockvippa överst, flikbladig fläder, bolltistel och pärlrönn nederst.

 
Diskreta vita trolldruvan, Actea alba, blommar med höga vita plymer i juni. Ingen sensation då, men fröställningarna på hösten väcker beundran. Bären sitter kvar i flera veckor.

Luktärten visar nästa års fröer i fjuniga skidor. Kolonin ser (innan frosten slår till) ut som en förvildad engelsk trädgård. Eller nåt åt det hållet.


Ljuset är annorlunda nu, varma strålar mot kalla skuggor. Den lägre stående solen genomlyser effektfullt blad och stjälkar. Jätteverbena, gråmalva och den fint remonterande mossrosen 'Salet'.

Jättedaggkåpa formar två stora tuvor i stenläggningen och har sällskap av buxbom och gulstrimmigt hakongräs i bakgrunden.


En tur upp på taket gav ny vinkel på växtligheten. Klippta granar, ligusterhäck och miskanthusgräs är del av "stommen".


Persikan får lite höstfärg, men kan inte tävla med vildvinet som dessutom bjuder på blåskimrande bär som fåglarna gillar. Jag håller mig till aromaäpplena som jag lagrar i stugan till november.


En fuchsia med eldröda blommor, men bladverket är strået vassare!


Guldhumlen skjuter fart igen efter sommartorkan.


Allt sparsammare med nektar att samla för de enstaka fjärilar som fortfarande kommer på besök. Amiralfjärilen hittar lite hos jätteverbenan, medan blåverbenan bara bjuder fröställningar.

Hösten är röd! Inte bara vildvinet, även glansmiskanthusens vippor lyser mot den blå himlen.
Remontantrosen 'Ferdinand Pichard' blommar om.

Älskade höstastrar! Underligt nog en kärlek jag är rätt ensam om (?).
T v en okänd småblommig ljusblå och t h 'Pink Zenith' tillsammans med några sena spiror av strandveronika.


Rosa kan lätt bli för mycket av det goda, men känns ändå kul mot alla gula blad som nu faller. Drakmynta är en bortglömd perenn som sätter färg på den tidiga hösten. En mörkrosa anemon, Anemone hupehensis 'Praecox' ska blomma tidigt (som praecox betyder). Tidlösa är våldsamt giftig, men äts ändå av sniglar i ett nafs.


Jätteverbenan är en tuff annuell som växer på trots allt lägre temperaturer.
Efter frost står spirorna kvar och är vackra trots att de tappar färgen.

2 kommentarer:

  1. Oj, vilket långt härligt inlägg! Första gången jag hittar in till dig men jag besökte faktiskt kolonin i norra Tantolunden i somras. Imponerad över alla frodiga trädgårdar som klättrar på berget, smala gångar, trappor och alla sköna stilar. Spanar febrilt efter nån hållpunkt bland dina bilder, nåt jag känner igen, men missade nog din trädgård. Det fanns gångar som inte hanns med.
    Också imponerad över mångfalden. Det är inte storleken det hänger på utan hur man planerar sina kvadratmeter.
    Tack för njutbar bildkavalkad!
    /Anette

    SvaraRadera
  2. Hej och tack för uppskattningen! Ja, föreningarna på Söder flyter ibland in i varandra utan tydliga gränser, vägar slutar utan fortsättning eller slingrar utan slut... Och överallt samma faluröda staket. Jag förstår att det blir förvirrande. Kul att du hittade hit den här vägen!
    Ulf

    SvaraRadera