måndag 30 november 2015

N O V E M B E R

 
Tidigt i månaden dröjer sig blåregnets gyllene blad kvar som om de inte ville ge upp sin stjärnstatus. Likt den lyxigaste damast skapar de ett mönster mot kall hösthimmel. Det är nästan lika stor anledning att ge plats för denna kinesiska gäst som de doftande blomklasarna jag snusade på i juni.

SÅ MYCKET TID spenderas inte längre i trädgården, det är för kallt att sitta och läsa eller fundera. Det städsegröna framträder allt tydligare och kommer snart att pudras vitt av frost och snö. Några buskar och perenner i glödande höstdräkter tillför fortfarande färg tillsammans med enstaka perenner som vägrar sluta blomma trots de allt kallare dagarna.


I våras hittade jag lökar någon slängt på berget i en (olaglig!) skräphög. Allium? Tulpaner? Det kom upp tidlösor av olika slag. Vanligaste enkelblommande violetta, enkla vita och t o m den eftertraktade fyllda sorten av typen 'Waterlily'.


Hett i november. Blodnävans blad lyser nu verkligen blodröda framför lärkens guld.

Stickig kardvädd och en alliums fröställning flankerar den bronsgula stenträdgården.

Om lärken är novembers gyllene kung, då är grenastern den silvriga drottningen. Sist ut av alla astrar är hon, 'Lady in black', och är månaden frostig slår hon inte ut alls. Denna milda höst blommar hundratals små vita stjärnor. De tidiga astrarna är nu torra stjälkar, men påminner ändå spöklikt om Ladyn.

Blekt, men vackert. Stora fuchsiablommor gungar fortfarande i vinden. Ett blad av fänrikshjärta dör en död i skönhet. Grönvita stjärnflockan 'Margery Fish' skickar upp nya blommor då och då hela hösten.


En palett novembernyanser. Bakifrån syns mörkgrön liguster, gul lärk, grå havtorn, ljusgult hakonegräs, mörkgrön järnek, gulbladig berberis, några rödrosa azaleablad och längst fram orkar den blekgula nunneörten ännu producera enstaka gulvita blommor.


Spaljéen är lika sned som vanligt, johodå. Forsythians blad sitter länge men landar till slut i den grå stolen. Äppelträdet riskerade att hamna för djupt när rabatten det står i sakta höjs med lager av kompost. En halvcirkel storgatsten famnar trädet nu och den konkava sidan på stenkanten  blir bara starkare ju mer trycket ökar.


Det mesta är undanstuvat och väntar snällt i förrådet på nästa säsong. Snart ska golvet fyllas av alla stora terrakottakrukor som töms efter första frosten.


Är man nyfiken kan minsta vardaglighet bli ett spännande motiv.


Man kan inte klaga på färgbrist ännu. Men snart är det bara kopparstarren som kommer att dra ögonen till sig. Tyvärr är det här halvgräset inte så vintertåligt, det mer dränerade läget intill stenen kan hjälpa till.

 
Inne är det färgfritt förstås och skuggorna gör allt till en grafisk lek.


Ljuset är det viktigaste i motivet och ibland ÄR ljuset motivet.


Prismorna som snurrar utanför fönstret kastar sen eftermiddag oförutsägbara färgfläckar på den grå yllefilten. Allt som kommer i deras väg byter de färg på, som ormen som får en regnbåge över fjällen.

 
En verklig stjärna i november är den japanska dvärglärken, Larix kaempferi 'Blue Dwarf '.
Plötsligt skiftar de diskreta blågröna barren till osannolikt guld! Som riktigt lyser mot vintergröna blad och barr.


Rönnsumaken tar adjö med allt mera orangeröda blad.

En ovanligt varm höst har skonat luktärtor och gråmalva ändå till november.


Höstanemonerna vissnar vackert, medan det höga glansmiskanthuset står envist kvar guldgult till våren. Sommaren var lite för solfattig för att alla vipporna skulle hinna slå ut, men det ser ändå imponerande ut.

 
Första frosten gjorde entré först i november och det är skönt att allt får blomma ut i sakta mak.
Röda blad på en kvist krusbär.


Ett ovanligt generöst utfall av ett loppisbesök på vägen till kolonin. Sextio kr för alltihop. Men jag kan meddela att Fiskars vattenkanna är komplett värdelös. I alla fall den jag kom hem med.


Hakonegräsen börjar bli vintertorra. Den sista blodnävan ser lite urtvättad ut. På hösten reas trädgårdssaker ut och ett fyndat fågelbad i betong hittade sin plats mellan stenar och under grankvistar.


Vemodigt med de sista värmande strålarna för året, i december försvinner solen bakom berget.


Miskanthusen, dvärglärken och blodnävan tävlar om uppmärksamheten med sina novemberfärger.


Lyktorna i äppelträdet avtecknar sig mot husväggen. Vinbären blir kvar långt in på hösten och är riktigt vackra i den nakna busken.


Exotiskt i november. Den äkta kaprifolen som normalt blommar i maj har fått några alldeles för tidiga blommor. Eller är de bara väldigt sena? Ett filosofiskt spörsmål.
Att fuchsiorna är översållade av knoppar när vintern står för dörren är däremot lika bitterljuvt som vanligt.


Allt är inte pråligt denna sista höstmånad. Buxbom och gräs är lika gröna som på sommaren. En vintergrön ormbunke som uddbräken, Polystichum aculeatum, håller också färgen. Och man lägger märke till annat nu, som ett "öga" på äppelstammen.


Bland frostad buxbomen samsas blommande och vissnande och motljuset får allt att lysa. Jättetåtel Molinia caerulea 'Transparent' gnistrar till höger.


En hisnande förändring uppvisar pimpinellrosen, Rosa spinosissima 'Plena', när grönt övergår i glödande rött. Ovanifrån ser man tydligt hur bladen sitter fördelade så alla får så mycket ljus som möjligt, ett exempel på växternas "intelligenta arkitektur".


Ett alunrotblad lyser till när höstsolens ljumma strålar passerar igenom. Vildvinets bär och stjälkar är fortfarande vackra när de de slingrande grenarna förlorat sina magiska röda blad.


Äppelträdet är fortfarande gult ovanför den gröna parterren. Buxbomskvarteren fylls med löv, det gynnar maskarna och är samtidigt riktigt snyggt. Påminner om tegelkrosset man använde under barocken för att få en kontrasterande färg mot det gröna.

Det finns några växter som är lättare att få bra bilder av än andra. Tulpaner är sådan liksom denna rönnsumak sam är av den flikbladiga sorten. Glaspärlorna knåpade jag ihop sex stycken hängande små smycken av, de får hänga kvar hela vintern.

Fortfarande bara en pinne, men ett lagom stort träd med exotiskt utseende ska det bli. Rönnsumak växer ganska fort, men på sin eländiga plats med tunt jordlager som lätt blir torrt på sommaren blir det nog ingen fart.


Höstens färgtoner är överdådiga innan allt blir ett svartvitt landskap om några veckor.


I sista minuten hann man sätta gatsten i en ny cirkelform. På fredag klart, på lördag fruset till ett... stenhårt golv.


Höstfriserade buxbomar betyder att de håller stilen hela vintern och inte kommer att klippas förrän framåt midsommar nästa år.

Man börjar uppskatta det som grönskar året om den här tiden. Mina vaktposter granarna står i prydlig givakt och vakar. Mahoniabräken är lite tveksamt härdig, men värd att chansa på. Kambräken däremot är så tuff att den växer vilt i vår natur.


Vintergröna perenner är jag svag för och ormbunken hjorttunga, Asplenium scolopendrium, är speciell med sina hela, blanka blad. Finns vildväxande på några få platser i södra Sverige.


Det går inte att ha myrten utomhus i minusgrader även om krukan är nedgrävd och inte frusit. Bladen fryser i alla fall bort och sedan hjälper inga upplivningsförsök inomhus. Nu har de vackra varelserna blivit jord igen. Tur att jag fick dem gratis för att de hade sköldlöss vilka verkade försvinna utomhus under sommaren (?).