tisdag 22 december 2015

D E C E M B E R

 
Det är vintersolstånd och det firas med lyktor i äppelträdet vid skymning. En liten korg av mässing istället för av spån blev en ny lykta i år, 100% brandsäker. 

MILD VINTER FÖR TREDJE ÅRET (?) Varje grön dag förkortar vintern här och nu, vad som än väntar bakom nyåret. Jag kallar det en engelsk vinter och har svårt att se att några växter skulle stryka med i år om det fortsätter så här. Den ljumma vinden sveper över ansiktet. Sluter man ögonen känns det som om man redan är framme i mars. Skön tanke.

Hitta de gröna humörhöjarna som skuggbräcka, uddbräken och klockvippan "Stoplight".

 
Några väderbeständiga julkarameller ska hängas upp i äppelträdet.

Och upp kom karamellerna, vad ska fåglarna tro om dessa???


Utan snö syns färgerna mot grön gräsmatta och blå himmel istället. Akanthusen släpper sin frön, ett glänsande kanelbrunt i varje taggig vagga. Hos mig har den aldrig självsått sig, men det kan hända. Samma sak med höstanemonen, vad är meningen med att producera alla dessa frön när de inte gror? Den sprider sig hejdlöst med rötterna så brist uppstår dock inte. Kopparstarren lyser som mest nu och gör namnet rättvisa.


Sakta fryser det också inne i huset. Hög tid att rädda de sista äpplena. Jag ställde ifrån mig korgen i den snöiga "kinesiska" stolen och det sista av sommaren mötte det första av vintern. Mangold klarar flera minusgrader och kan plockas fortfarande.


Kylan genomborrar obevekligt allt med sina kalla klor och får tiden att stanna.


Men aldrig är de klippta formerna så tydliga som i den första frosten. Faktiskt något att se fram emot, trots att det är inledningen på den mörka vintern.

När färgen försvinner får man fuska lite. Glasägg från Stadsmissionen, köpte alla dom hade. Jag misstänker att skatorna stjäl de blå. Efter ett halvår är det nästan inga kvar.


Ett blad av is, komplett med nerver, har uppstått i en glaslykta. Den blå lyktan bidar sin tid.

Vid storstädningen i somras slängde jag en massa skräp och plötsligt blev den här fina lådan tom och ledig. Den blev en "ljuslåda" med en brädlapp som mitt i ger två fack.
Den främre granen är ljusare (än den bakre) för den har mycket tunnare jordlager, måste göra något åt det så den piggar på sig.


Man sålde lustiga små granplantor utanför en blomsteraffär. Den här såg ut att vara den tätaste sorten och det ska bli roligt att se hur den utvecklas. Misstänker att det är en fågelbogran, men blir det en sockertopp, ja då ryker den.


Perovskian ser ut som rimfrost i sin silvergrå vinterdräkt. Den svarta väggen täcks av äkta vara, högst upp under takutsprånget är det varmast och där har den ännu inte fått fäste.


När vintern dröjer kan körbärskornellen knoppas medan de dödsföraktande rosorna spelar upp sin sista akt.


2012 var det snö och vind som ger drivor och ett ojämnt täcke. Allium kan man alltid fotografera, men nu börjar de brytas sönder av vintern.


Kryddtimjan, Thymus officinalis, har bott i kruka i solen hela sommaren och får övervintra i den. Bara den står torrt och det inte blir för kallt ska det gå bra.


Kontraster kunde inte vara större. 2011 kunde man plocka en bukett vid andra advent. 2012 svepte snöovädret in redan den första. Men palmerna på "Loopen marin" klarar allt, 100% plast.


Hemåt över Liljeholmsbron 2012, bryggorna i Årstaviken ligger tomma. Båtarna har förpuppats på land och väntar på nästa vår. Som alla vi andra.


Mässingskorgen som lyste på första bilden trivs nog bäst inomhus och är precis lagom till två hyacinter. Utan blommor klarar man sig inte denna mörka tid och om man ställer utslagna hyacinter svalt nattetid håller de en vecka. Att vakna i ett lite kyligt rum och det första man förnimmer är den ljuvliga doften rekommenderas!

2 kommentarer:

  1. Jag gillar verkligen dina bilder! Har du tänkt på att hyacinter på sista versen doftar aningen liljekonvalj? Glad jul!

    SvaraRadera
  2. Tack snälla du! Jag ska sniffa efter liljekonvaljdoft nästa gång sista versen infinner sig. Det enda jag känt är att blomman kan lukta lite kålaktigt när man skär bort den. Och det är inte lika mumsigt.
    God fortsättning 2016!

    SvaraRadera